Eftersom nordliga jordar lagrar mycket stora mängder kol, bekräftar resultaten att växthusgaser från dessa breddgrader kan bli större än vad som spås i dagens projektioner. Forskare från USA och Sverige har kombinerat globala data om jordar, ekosystemens produktivitet samt klimat för att beräkna temperaturkänsligt kolet i marken är.

Gustaf Hugelius, vid Stockholms universitet och medförfattare till studien, förklarar ”Genom att lära oss mer om ekosystemens övergripande egenskaper kan vi se ifall de jordsystemmodeller vi använder för att studera klimatet fungerar på samma sätt som jordens faktiska ekosystem.”

Studien visar att många jordsystemmodeller inte fångar de mönster som datan visar. Men forskarna kunde också visa på lösningar. De demonstrerade att den höga känsligheten hos kalla jordar fångas av de modeller som kan simulera temperatur och kolomsättning på olika djup i marken. Sådana processer behövs för att beskriva effekten av permafrost. Den oväntat låga temperaturkänsligheten hos tropiska jordar kan fångas av en modell med processer som beskriver hur olika slags lermineral kan skydda kolet i marken. 

Sammantaget visar studien att de projektioner som idag används vid internationella klimatförhandlingar, såsom COP21, troligtvis underskattar hur känsligt kolet i marken är för uppvärmning. Med tanke på de osäkerheterna i framtidsprojektionerna är det än mer angeläget att starkt minska mänskliga utsläpp av växthusgaser. 

Tinande permafrost i Arktiska Kanada (se personen i bilden för skala). Foto: Gustaf Hugelius.
Tinande permafrost i Arktiska Kanada (se personen i bilden för skala). Foto: Gustaf Hugelius.
Tinande permafrost i Sibirien polygonal tundra.. Foto: Gustaf Hugelius.
Tinande permafrost i Sibirien polygonal tundra. Foto: Gustaf Hugelius.