En medarbetare i landskapsvården. Under en växtsäsong sprider en ko nästan 100000 frön från liten bl
En medarbetare i landskapsvården. Under en växtsäsong sprider en ko nästan 100000 frön från liten blåklocka genom sina komockor. Betesdjuren sprider också många frön från pälsen och på hovar och klövar. Foto: Sara Cousins.


En ny studie med forskare från Stockholms universitet, Södertörns högskola och Tartu universitet i Estland visar att betesdjur som flyttas mellan isolerade gräsmarker väsentligt bidrar till att frön sprids mellan gräsmarkerna och därigenom bidrar till att upprätthålla, inte bara arternas mångfald, utan också den genetiska variationen eftersom varje frö bär på en genuppsättning.

Den allra minsta byggstenen av biologisk mångfald är gener. Genernas variation utgör mängden av genetisk diversitet i ett ekosystem, som i sin tur är grunden till ekosystemets anpassningsförmåga till miljöförändringarna och alltså framtidens biologiska mångfald. De flesta människor förknippar hög biologisk mångfald med många olika växter eller djur. Men biologisk mångfald är inte bara variationen av arter utan även variation som finns inom en art eller inom ett ekosystem.

Varför behövs genetisk mångfald?

Jan Plue, forskare vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet, förklarar att en hög genetisk variation hos en växt gör det möjligt för den att utvecklas och anpassas till nya förhållanden, både när omgivningen förändras eller mot andra yttre hot som t ex olika sjukdomar. När den genetiska variationen sjunker minskar inte bara möjligheten till anpassning men det är det första steget till att en art så småningom försvinner från en plats.

- Det är speciellt viktigt att bibehålla en hög genetisk variation hos arter då klimatet kommer  att förändras snabbt. De flesta växter kan inte flytta sig till nya platser som många djur kan göra för att följa klimatet, säger Jan Plue.

Att analysera hur splittringen av habitat påverkar den genetiska mångfalden är både svårt och kostsamt. Samtidigt så är det fundamentalt för att förstå den mest grundläggande ekologiska processen hur arter sprids på landskapsnivå. Genom att studera den genetiska variationen hos en typisk gräsmarksart kunde forskarna öka förståelsen hur betesdjur bidrar till gräsmarkernas mångfald.

Blad från liten blåklocka samlades in från 760 olika individer från platser där djur som flyttas runt mellan gräsmarkerna under växtsäsongen och från platser där betesdjuren är stationära hela växtsäsongen. Liten blåklockas genetiska diversitet analyserades genom att extrahera DNA från varje individ från blad som torkats i provrör med silikagel. Foto: Ann-Christine Troberg.


Naturbetesmarker är ett för Sverige mycket artrikt ekosystem. En naturbetesmark som hävdats under många generationer kan till exempel ha mellan 30-40 olika växtarter på en enda kvadratmeter, ibland ännu fler. Insekter och andra djur som finns i en naturbetesmark är ofta beroende av den höga artrikedomen eller förekomsten av speciella värdväxter.

I det moderna jord- och skogsbruk har många artrika naturbetesmarker blivit små och isolerade med stora negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden, inte minst till den osynliga genetiska mångfalden. Den mest grundläggande processen för växters artrikedom och förekomst är spridning inom och mellan olika naturbetesmarker. Pollen sprids mellan växterna och sedan sprids frön inom och mellan nya växtplatser där varje frö bär på en unik genetisk uppsättning.

Utan betesdjur som aktivt sprider frön mellan isolerade betesmarker utarmas den genetiska mångfalden inom växtarten som i sin tur leder till en utarmning av gräsmarksvegetationen, och som i sin tur kan påverkar många andra organismgrupper. 

Komockor effektiva fröspridare

Genom att studera den genetiska variationen hos 760 individer av liten blåklocka (Campanula rotundifolia) från gräsmarker som finns i ett skärgårdslandskap där betesdjur flyttas runt med gräsmarker i ett skärgårdslandskap där betesdjur inte längre flyttas kunde forskarna visa att den genetiska mångfalden är betydligt högre i landskapen där betesdjuren flyttas runt. Betesdjur är oerhört effektiva på att sprida frön, exempelvis kan en enda ko, via komockor, sprida 96 000 frön av blåklocka på en växtsäsong. Då är inte de frön som fastnar i päls och på klövar medräknade.

Liten blåklocka (Campanula rotundifolia) är en vanlig växt som blommar rikligt på hävdade gräsmarker men som också finns kvar länge på marker där bete och slåtter upphört men då ofta i mindre antal och med färre blommor. Liten blåklocka finns i hela den norra hemisfären. Foto: Sara Cousins.


Utan betesdjur utarmas dagens mångfald

Effektiva strategier för skötsel av dagens artrika, men isolerade gräsmarker behövs för att kunna bevara den biologiska mångfalden långsiktigt. Idag diskuteras att öka den gröna infrastrukturen kring artrika naturbetesmarker för att bidra till en ökad spridning mellan gräsmarker. Det är fortfarande oklart om en ökad grön infrastruktur faktiskt bidrar till att säkra den biologiska mångfalden i fragmenterade landskap.

Den här studien visar att genom att länka samman isolerade gräsmarker via betesdjur som flyttas kan de negativa effekterna av att splittra landskap minska. Betesflytt ökar både den genetiska mångfalden och artrikedomen. Forskarna menar också att det är en effektiv metod vid restaurering av gräsmarker då djuren kan sprida frön från mer artrik naturbetesmarker till artfattigare gräsmarker. En smart design med flyttande betesdjur inom landskap kan bidra till långsiktigt bevarande av biologisk mångfald både på lokal och regional nivå på platser som blir alltmer hotade av landskaps- och klimatförändringar.

- Behovet av betande boskap för att motverka negativa konsekvenser för biologisk mångfald, bland annat på grund av klimatförändringar, måste uppmärksammas speciellt i diskussionerna kring dagens kött- och mjölkkonsumtion. Vi behöver betesdjuren för att behålla den biologiska mångfalden som anpassats till gräsmarkshävd under många 100 år, ibland 1000-tals år, säger Jan Plue.

Kontaktuppgifter:

Jan Plue: jan.plue@natgeo.su.se, mobil: 0721602423

Sara Cousins: sara.cousins@natgeo.su.se, mobil: 0708101595

Läs mer i den vetenskapliga artikeln i Diversity and Distributions 
med titeln: Grazing networks promote plant functional connectivity among isolated grassland communities. Författad av: Jan Plue, Tsipe Aavik & Sara Cousins

https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/ddi.12842