Abstract
Människan har sedan länge påverkat jordens ekosystem, där vissa habitat numer är beroende av skötsel för att upprätthålla biologisk mångfald och ekosystemtjänster. I naturbetesmarker och ängar (traditionella gräsmarker) har århundranden av hävd genom bete och slåtter format en artrikedom att jämföra med tropisk regnskog, med skillnaden att många av dessa arter är beroende av hävden för sin överlevnad. På grund av det senaste århundrandets jordbruksintensifiering har dock upp till 90% av de europeiska gräsmarkerna vuxit igen eller omvandlats till åkermark eller skogsplantering. För att motverka detta är restaurering av dessa habitat en viktig åtgärd som ingår i bl.a. EU:s ekonomiska stödsystem till lantbrukare. Ekonomiska incitament för restaurering har funnits i flera decennier, men kunskapen om långsiktiga effekter på biologisk mångfald och ekosystemtjänster är fortfarande relativt begränsad. För att möta det omfattande framtida restaureringsbehovet behövs också mer information om hur olika miljöfaktorer kan påverka resultatet, samt hur berörda aktörer uppfattar restaureringen. I denna avhandling undersöker jag restaurering av svenska traditionellt hävdade gräsmarker, med fokus på mångfald av växter och ekosystemtjänster, samt ur lantbrukares och markägares perspektiv. Detta analyseras i förhållande till lokala förhållanden i gräsmarkerna och omgivande landskapsfaktorer. Jag fann att artsammansättningen i restaurerade gräsmarker utvecklades till att likna sammansättningen i kontinuerligt hävdade (intakta) referensgräsmarker, men att denna återhämtning tog relativt lång tid (12-20 år). Referensmarkerna hade dock fortfarande högre artrikedom, fler gräsmarksspecialiserade arter och högre abundans av växter viktiga för fem ekosystemtjänster: köttproduktion, pollinering, vattenhållningsförmåga, kolinlagring och kulturarv. Mina resultat visade även att prioritering av stora, ogödslade, nyligen övergivna gräsmarker belägna i landskap med många intakta gräsmarker och resthabitat, samt en stor artpool med gräsmarksspecialister, skulle kunna påskynda växters återetablering. Det bör dock påpekas att restaurering av gräsmarker kan ge goda effekter också i andra slags landskap, även om det kan ta längre tid. Sammantaget synliggör min avhandling att beroende på vilken utvärderingsmetod som används kan restaureringsresultatet tolkas på olika sätt. För att kunna göra en korrekt utvärdering behövs därför tydliga och realistiska mål som definierats innan restaureringen. Lantbrukarna och markägarna upplevde överlag att restaureringen varit framgångsrik. Trots detta var 40% osäkra på huruvida dessa gräsmarker kommer att skötas i framtiden, framför allt på grund av låg lönsamhet. Därmed är det av yttersta vikt att stödsystemen utformas för att gynna hållbar och långsiktig hävd av både restaurerade och intakta naturbetesmarker och ängar i Europa.

Handledare
Lindborg, Regina, Professor
Stockholms universitet, Naturvetenskapliga fakulteten, Institutionen för naturgeografi.

Cousins, Sara A O, Professor
Stockholms universitet, Naturvetenskapliga fakulteten, Institutionen för naturgeografi.

Öckinger, Erik, Docent
Swedish University of Agricultural Sciences, Faculty of Natural Resources and Agricultural Sciences, Department of Ecology.

Biogeography and Geomatics Unit