Projektet heter "Ärvda föroreningslaster från jordbruk: Integrerad bedömning av biofysisk och socioekonomisk inverkan på vattenkvalitet i jordbruksekosystem" och partneruniversitet är University of Waterloo, Kanada  (projektkoordinator), University of Coimbra, Portugal, University of Copenhagen, Danmark.

Under de senaste 100 åren har världens befolkning ökat mer än trefaldigt. Stora förändringar i markanvändning och jordbruksmetoder har genomförts för att säkerställa livsmedels-försörjningen. Mänskliga aktiviteter har kraftigt påskyndat de naturliga kretsloppen av kväve (N) och fosfor (P). Detta har medfört att överskott av kväve och fosfor läcker till yt- och grundvatten, vilket orsakar problem med övergödning, toxicitet och förorening av dricksvatten. Att kunna skydda vattenkvaliteten när världens befolkning ökar, liksom kraven på avkastning från jordbruket, är avgörande för att säkerställa både vatten- och livsmedelsförsörjning för kommande generationer.

I Europa har antagandet av ramdirektivet för vatten (WFD) år 2000 resulterat i ett stort antal nationella åtgärdsplaner som syftar till att uppnå vattendirektivets mål om god kemisk och ekologisk status. I Kanada har diffusa föroreningar från jordbruk (främst N och P) bidragit till återkomsten av algblomning i de stora Laurentiska sjöarna. Genom 2012 års avtal ”Great Lakes Water Quality” förbinder sig uttryckligen Kanada och USA " att stödja pågående utveckling och implementering av nya metoder och tekniker för att minska fosforspridning från jordbruk och andra diffusa källor på landsbygden.

Trots genomförande av en rad anpassade brukningsmetoder (Eng: Best Management Practices, BMP) har insatser för att minska överskottläckage av näringsämnen till vattendragen ofta varit till besvikelse, och vattenkvalitetsmål har inte uppfyllts. Till exempel beslutades 1988 att 1995 års näringsämnesbelastning i Sverige skulle vara reducerad till hälften av 1984 års nivåer; i praktiken uppnåddes dock bara en minskning med 15%. Inom avrinningsområdet för Grands River, Kanada, har man visat att det finns en fördröjning mellan minskat kväveöverskott och minskat utflöde av nitrat genom vattendragen på i genomsnitt cirka 25 år. Sådana efter-släpningar kan i många fall tillskrivas närvaron av ärvda föroreningslaster som har ackumulerats i landskapet.

Projektet ”Ärvda föroreningslaster från jordbruk: Integrerad bedömning av biofysisk och socioekonomisk inverkan på vattenkvalitet i jordbruksekosystem” (LEAP) syftar till att utveckla ett enhetligt ramverk som uttryckligen omfattar ärvda föroreningslaster från jordbruk i adaptiva förvaltningsstrategier för att skydda vattenresurser i ett föränderligt klimat och under förändrad markanvändning. Forskningen kommer att integrera följande tre komponenter. 

(1) Biofysik: LEAP kommer att fylla viktiga kunskapsluckor och utveckla modelleringsverktyg för spridning av näringsämnen på avrinningsområdesskalan, vilket behövs för att bestämma effekter av historiska markanvändningsmönster på nuvarande näringsämneslaster till yt- och grundvatten. (2) Ekonomi: LEAP kommer att beakta trade-off-effekter mellan initialkostnader för genomförande av BMPs och kostnader för fördröjning i vattenkvalitets-förbättringar, (3) Policy: genom att kvantifiera ärvda föroreningslaster och deras fördröjda spridning kommer LEAP att utgöra vägledning vid val av (platsspecifik) BMP samt formulering av mål för reduktion av näringsämnestransport inom realistiska tidsramar. 

Jämförande studier kommer att möjliggöra undersökning av samband mellan skillnader i klimat, landskap, jordbruksutveckling samt socioekonomiska förhållanden å ena sidan, och grad av framgång vad gäller insatser för att förbättra vattenkvaliteten å andra sidan. Vi ser framför oss att en sådan ökad förståelse gör det möjligt att skapa en färdplan för hur ärvda föroreningslaster från jordbruk kan inkluderas i miljöpolitik och beslutsfattande.

.