Studietiden

Vad gjorde att du valde din master och hur hittade du den?

Sofia Kjellman
Sofia Kjellman

Innan jag läste mastern gick jag kandidatprogrammet i miljövetenskap. Då fick man välja geovetenskap, biologi eller kemi som inriktning, och jag märkte redan andra terminen att jag tyckte att geodelen var mest spännande, så jag läste de flesta av mina kurser på Institutionen för naturgeografi. När det var dags att välja master ville jag gärna stanna på institutionen, så jag pratade med mina handledare och andra studenter och fick höra talas om masterprogrammet i kvartärgeologi och klimatutveckling (programmet heter idag ”polara landskap och kvartära klimat”). Det innehåller mina favoritdelar och passade bra för mig som är intresserad av arktiska klimat- och miljöförändringar.   

Visste du under resans gång vad du ville använda kunskaperna till?

Fältarbete i Finnmark. Foto: Britta Sannel.
Fältarbete i Finnmark. Foto: Britta Sannel.

Nej, inte direkt. Jag valde inriktning utifrån vad jag är intresserad av och tycker är spännande. Det är ett ganska forskningsinriktat masterprogram, och jag funderade på om jag ville fortsätta med en doktorandtjänst efteråt eftersom jag trivs väldigt bra i universitetsmiljö och sättet man arbetar på. Av oss som gick programmet samtidigt är det några som doktorerar och några som har andra jobb, bland annat inom fältgeoteknik och på labb.

Fältarbete i Finnmark. Foto: Sofia Kjellman.
Fältarbete i Finnmark. Foto: Sofia Kjellman.

 

Vad var roligast?

Jag älskar fältarbete och att vara på labb, så det var kul att få vara ute mycket och samla in data som vi jobbade vidare med. Man får se häftiga landskap och geologi, och det var också då man riktigt lärde känna varandra. Examensarbetet var extra roligt, då man verkligen hann sätta sig in i ett ämne. Jag undersökte utvecklingen av torvmarker i norra Norge, hur länge det varit permafrost där och hur mycket kol de lagrar. Vi var uppe och samlade in torv som jag spenderade många timmar på labb med att analysera. Efter examen skrev jag om uppsatsen så att vi kunde publicera studien i en vetenskaplig tidskrift! Det var också kul att plugga med studenter från andra länder och lära känna nya kompisar med liknande intressen.

Hann du med något studentliv?

Jag brukade gå på geopubarna som hålls av Geologklubben några gånger per termin.

Ditt tips om varför man ska läsa just den här mastern? Just här?

Man får en bra kombination av teoretisk bakgrund, praktiska metoder och övning i att tolka och presentera data. Det är sånt man har nytta av oavsett vilken bana man väljer senare. De som håller i kurserna är engagerade och aktiva forskare själva, vilket gör att man får insyn i och ta del av forskningen som bedrivs på institutionen. Det är också bra stämning och fin gemenskap.

Sedimentprovtagning på Svalbard. Foto: Erik Schytt Holmlund.
Sedimentprovtagning på Svalbard. Foto: Erik Schytt Holmlund.

Jag kan också rekommendera att söka sommarkurser. Jag gick ”Glaciärer och högalpin miljö” på institutionens forskningsstation i Tarfala (där jag också jobbade en sommar) och en fältkurs på Universitetssenteret på Svalbard (UNIS) som man kan söka om man är registrerad på ett masterprogram.

 

 


Livet efter studierna

Vad gör du idag?

Nu är jag doktorand i Tromsö, på UiT Norges artiske universitet som också är världens nordligaste! Mitt projekt går ut på att försöka förstå hur, när och varför nederbörden har varierat på Svalbard sedan den senaste istiden (de senaste ca 12 000 åren). Arktisk nederbörd är viktig eftersom den påverkar glaciärernas massbalans (om de växer eller krymper), och påverkas av förändringar i havsisutbredning. För att kunna förutspå hur nederbördsmönstret kan komma att se ut i framtiden är det viktigt att vi förstår mekanismerna bakom förändringarna. Då är det smart att försöka förstå vad som skett under varma perioder tidigare, eftersom vi kan anta att liknande processer verkat då.

Hur fick du det jobbet?

Det låg ute en annons på nätet och jag blev också tipsad om den via facebook. De sökte en doktorand i kvartärgeologi och paleoklimat, vilket passade väldigt bra med min profil. Jag skickade in ansökningsbrev, CV, examensbevis och betyg och blev kallad till intervju. Vi hade intervjun över Skype, och de pratade med mina referenser. Sen blev jag erbjuden tjänsten, och tackade ja!

Berätta om hur det är?

Vattenprovtagning i Finnmark.
Vattenprovtagning i Finnmark.

Det är ganska tufft och mycket jobb, men det är det värt! Jag tycker att det jag jobbar med är väldigt spännande, och att det är kul att få utveckla projektet som jag vill. Det jag tycker var mest lockande med att doktorera var att få jobba med samma projekt under en längre tid och göra allt från början till slut – från att jobba med frågeställningar till att samla in och tolka data. Det kan vara utmanande att lära sig nya metoder och frustrerande att det inte alltid går som man har tänkt sig, men med stöd från handledare och doktorandkompisar löser det sig oftast. Det är alltid mycket på gång, och det dyker upp många möjligheter att bli med på spännande projekt.

Hur kan en dag se ut?

Labbanalyser i Buffalo.
Labbanalyser i Buffalo.

Dagarna kan se väldigt olika ut, beroende på vad jag jobbar med för tillfället. Det är väldigt flexibelt, och jag lägger upp min arbetstid själv. I början var det mycket planering, praktiska saker att ordna med och kurser att gå. Periodvis jobbar jag mest på kontoret med att svara på mail, läsa artiklar, analysera data och skriva manuskript. Det ingår också fältarbete, konferenser, kurser och upplärning på andra universitet, så jag får resa mycket. Det mesta av mina labbanalyser gör jag på Universitet i Buffalo, USA. Där är jag några månader åt gången och jobbar intensivt på labb. Jag håller också i en del undervisning och har andra arbetsuppgifter på universitetet.
 

Fältarbete med besök av nyfikna isbjörnar! 

Jag har ganska många fältarbeten. De data jag jobbar med får jag genom att analysera sjösediment och vattenprover från Svalbard, så de proverna måste samlas in. Förra året var jag på Svalbard tre gånger, en gång på vintern och två gånger på sommaren. Eftersom områdena i Arktis är snötäckta stora delar av året är sommaren viktig för fältarbete eftersom det är då man faktiskt kan se landskapet. Det är viktigt att se hur det ser ut i området för att förstå hur vi kan tolka data. Jag har också fältarbeten i Nordnorge både för projektet och för undervisning och har varit i Alaska för att studera havsisen där.

Isbjörnsspår i Alaska...
Isbjörnsspår i Alaska...

Fältarbete i arktiska områden är extra spännande eftersom vi ofta är lång bort från civilisationen. På Svalbard finns det fler isbjörnar än människor, så det gäller att vara på sin vakt. Förra sommaren blev vi utflugna med helikopter till norra Svalbard och bodde i en stuga i två veckor. Där hade vi besök av flera isbjörnar som var nyfikna på vad vi hade för oss. Allting sker på deras villkor, så vi backar alltid undan och väntar på att de ska ge sig av innan vi kan fortsätta arbeta. Några dagar fick vi stänga in oss i stugan eftersom en mamma och hennes två ungar valde att lägga sig och sova 700 meter från oss. Vi har också alltid med oss signalpistoler och gevär för säkerhets skull.

Vad ska du göra i sommar?!

I sommar kommer jag vara på Grönland i fem veckor, för att hjälpa till att analysera iskärnor för forskningsprojektet EastGRIP. Projektet går ut på att studera isdynamiken hos en av stora isströmmarna som dränerar inlandsisen. I dagens varma klimat rör sig isen snabbt, och vi vill därför förstå hur fort det går. Eftersom snö lagras från år till år och omvandlas till is, kan iskärnor användas som klimatarkiv. Jag ska mäta isotopsammansättningen i kärnorna, vilken kan användas för att rekonstruera hur temperaturen har varierat. Vi bor i tält mitt ute på inlandsisen, och jobbar i labb som är nergrävda under snön.

Har du frågor till Sofia om studier eller hur det är att vara doktorand?
Hör av dig på: Email: sofia.e.kjellman@uit.no